Fram till lunch funkade det rätt bra att jobba på mitt jobb som förskollärare. Jag kunde pussla med barnen. Jag kunde byta blöjor och jag kunde skriva med min hand även om det gjorde lite ont. Vid lunchen då jag satt och skulle hjälpa barnen att dela maten så gick det inte jättebra. Jag fick hålla besticken på ett väldigt konstigt och opedagogiskt sätt men jag lyckades i alla fall dela maten till slut. Min egen mat försökte jag äta så hel som möjligt för att undvika delningsmomentet. Jag fick tugga maten desto mer istället så gott jag hann. När man äter tillsammans med många barn på en förskola som alla behöver stöttning vid maten på ett eller annat sätt, så hinner man inte alltid tugga eller äta färdigt sin egen mat.
Efter lunchen började det att göra mer och mer ont i handen och jag fick be mina kollegor göra vissa arbetsmoment i slutet av dagen. Moment som gjorde alldeles för ont att genomföra såsom blöjbyte samt hjälp vid påklädning av barnen.
Ett barn kom vid ett tillfälle och tog tag i min hand när jag inte var beredd, en jättegullig gest men jag var på väg att skrika rakt ut av smärta. Vilket jag givetvis inte gjorde. Jag fick ansträngt fram ett leende och fick barnet att släppa min hand genom att locka med en leksak i närheten.
Mina kollegor tyckte såklart att jag skulle kontakta vårdcentralen men som en härdad gammal fotbollsspelare så var jag helt inställd på att det onda snart skulle gå över, bara handen fick lite vila.
Jag tog mig hem på min cykel, växlades med vänster hand på höger sida om styret där växlarna sitter. Jag landade i soffan med handen högt upp på ett par kuddar resten av kvällen. Det pulserade och värkte. En liten svullnad och värme kändes från roten av pekfingret. När jag gick och la mig var jag väldigt tacksam över att jag hade en ledig fredag framför mig. När jag vaknade morgonen därpå var handen mera svullen och öm än kvällen innan. Jag ringde och fick en tid på vårdcentralen senare på dagen. I detta läget så visste jag inte vad jag skulle göra med handen. Om det var bäst att låta den vila eftersom all rörelse med den gjorde ont. Jag visste inte om det var bra med varmt eller kallt för läkningen. Så jag bestämde mig för att det var bäst att låta handen vila tills jag visste mer. Jag kröp ner i vår varma sköna terrasspool som höll 40 grader. Terrasspoolen var en ny investering under sommaren då vi ändå behövde bygga en altan. Den tidigare uteplatsen vid vårt nya hus var alldeles upprutten. Så en tidigare dröm om en pool blev verkställd och monterades ner i altandäcket av min man som byggde det nya altandäcket av komposittrall (miljövänligare och åldersbeständigare material än både impregnerat och lärk).
Jag satt i poolen och kände den ångande värmen. Jag märkte efter en stund hur jag kunde räta ut mitt finger och hur jag kunde böja det utan att känna smärtan. Det enda jag kände var värmen från poolen. Så jag satt och böjde och sträckte ut fingret och konstaterade att det nog inte var någon fara för något benbrott i handen i alla fall. Medans jag satt i poolen började jag tänka på hur fantastisk vår hjärna är och att den går att lura om man vill. Genom att föreställa sig saker så tror hjärnan att det är på det sättet och jobbar för att få kroppen dithän. Våra tankar är en del av läkandeprocessen. Ibland kan våra tankar vara hela den läkande delen som vid placeboeffekter där hjärnan tror på något tillräckligt starkt och det också blir så (se tidigare blogginlägg om sömn). Jag fortsatte leka med tanken om att vi styr vår hjärna och jag tänkte mig en frisk hand. Jag visualiserade hur jag kunde skruva upp tandborstkorken och borsta tänderna som vanligt. Jag visualiserade att jag vispade såsen till maten. Jag visualiserade hur jag hängde tvätt. Jag visualiserade att jag kunde växla cykeln, som vanligt med min högra hand.
Jag klev upp ur badet, duschade och gjorde mig färdig för att cykla till vårdcentralen.
Hos läkaren konstaterades det att det var en inflammation jag hade fått i handen. Läkaren ordinerade rörelse i handen, även om det smärtade. Rörelsen var viktigt för att senorna i handen hade lätt för att fastna i krympt läge annars och då kunde det bli aktuellt med en operation längre fram för att kunna räta ut handen ordentligt igen. Oups! Det vill jag helst undvika!
Läkaren ville även skriva ut läkemedlet Voltaren till mig. Dels för att lindra smärtan men även för att tabletterna är inflammationsdämpande. Jag sa bestämt nej tack till att sponsra läkemedelsbranschen. Jag frågade hur lång tid läkaren trodde det kunde ta innan handen skulle bli bra igen. Jag fick svaret att det troligtvis skulle ta ca två veckor. Fast eftersom jag inte ville ha något läkemedel utskrivet, som ju trots allt dämpar inflammationer (enligt läkaren), så kunde det ju ta ännu längre tid för min hand att bli bra. Om jag skulle ångra mig om någon dag så var det bara för mig att höra av mig till läkaren så skulle jag få medicinen utskriven. Jag tackade för informationen och gick ut från läkarstationen med ett leende. Jag visste precis vad jag skulle göra när jag kom hem.
Hur jag läkte min inflammation på fem dagar:
Jag visualiserade mig att handen fungerade som vanligt och att jag kunde utföra alla vardagliga rörelser. Jag såg mig själv som frisk, pigg och glad.
Jag satte på tevatten. Mannen min rev lite färsk ekologisk ingefära åt mig de första dagarna (då jag inte kunde själv med min hand). Jag tog lite torkad salvia (ekologisk egenodlad). Jag tillsatte ingefäran och salvian i teet och drack det (inflammationshämmande). Detta drack jag en gång om dagen.
Jag hällde upp ett glas vatten och tillsatte en halv tesked ekologisk gurkmeja i det plus några malda ekologiska svartpepparkorn för bättre upptagningsförmåga och drack det (inflammationshämmande). Detta drack jag två gånger om dagen. Morgon och kväll.
Jag tog två matskedar kollodialt silver (KS) och tillsatte några droppar ekologisk citron, citronen kan med fördel bytas ut mot lime (lime och citron gör att det blir bättre upptagningsförmåga i kroppen). KS är bra mot det mesta och tar död på bakterier, virus och svampar får ej förväxlas mot silvernitrat. Silvernitrat och dess biverkningar med blåaktig hud, argyria, är det man får fram vid en snabb sökning på nätet om KS. Kollodialt silver som numera säljs i Sverige som vattenreningsprodukt är gjort av joner och har inte vid något tillfälle orsakat agrya eller något förgiftningsfall. Fram tills 1950-talet användes kollodialt silver som antibiotika inom sjukvården i Sverige. När antibiotikan kom så glömdes det kollodiala silvret bort. Den svenska tillverkaren Ionosil är den främsta i Sverige. Holistic får sin leverans från Ionosil, vilket gör att Holistics kollodiala silver är exakt samma som Ionosil, bara lite dyrare då med tanke på mellanhänderna. Kollodialt silver ska inte spädas ut vid behandlning av någon åkomma. Det är redan 99,99% vatten i produkterna. Oftast räcker det med en eller ett par matskedar ett par gånger om dagen. Det finns ingen risk att överdosera KS då kroppen kommer att på grund av för många liter vatten ge upp innan silvret kan komma upp i någon skadlig dos. Jag drack Ionosils KS två gånger om dagen. Morgon och kväll.
Jag fick tips från en vän om en akupressurpunkt vid armbågen som är bra att trycka på vid besvär i handen. Sagt och gjort, detta gjorde jag ett par gånger om dagen.
Jag tog D-vitamin (reparerar och underhåller cellerna) från helhetshälsa (en av de renaste kosttillskotten som finns i Sverige). En om dagen tog jag.
Jag tog extra magnesium (helhetshälsa), jag utökade min vanliga dagsdos från två tabletter till tre tabletter. Magnesium är en livsviktig mineral och är grunden till att de flesta funktioner i kroppen fungerar, allt från minsta nervcell, muskler och till hjärtat.
Jag fortsatte ta min vanliga dagliga dos av vitaminer, mineraler och omega 3 (också från helhetshälsa).
En tumregel är att vitaminer ska intas på morgonen och mineraler på kvällen för att kroppen ska tillgodogöra sig dem på bästa sätt.
Dagen efter läkarbesöket hade svullnaden och värmen gått ner lite grann handen och jag kunde vicka lite på fingret utan att jag ville skrika rakt ut av smärta. Jag gick på ett yogapass med tanken att jag skulle göra de övningar som jag kunde med min hand. När passet var över gick jag glatt förvånad därifrån då jag hade kunnat göra och följa med i alla momenten. Jag tror att jag med yogapasset fick igång ett flow inne i kroppen. En läkeprocess.
På måndagsmorgonen var det åter dags för jobb och min hand hade återgått till normal storlek och rörlighet. WOW! Fem dagar! Fem dagar tog det att bli fri från inflammationen på naturlig väg!!!
Självklart så kunde jag inte låta bli att gå in på FASS hemsida och kolla eventuella biverkningar på Voltaren. Detta är ett utdrag av några av biverkningar som står på biverkningslistan:
Magsmärta, illamående, kräkningar, diarré, matsmältningsrubbningar, minskad aptit, ökad gasbildning, huvudvärk, yrsel, svindel, hudutslag, förhöjda levervärden. Kramp i luftrören. Trötthet, svullnad i kroppen på grund av vätskeansamling, överkänslighetsreaktioner (nässelutslag, allergisk chockreaktion med blodtrycksfall), magkatarr, magsår, magblödningar (blodblandad kräkning, blod i avföringen, blodiga diarréer), impotens (samband osäkert), leverfunktionsstörningar (leverinflammation, gulsot), astma (inklusive andnöd). Påverkan på synen (dimsyn, dubbelseende) och hörseln (nedsatt hörsel, öronsusningar), insomningssvårigheter, mardrömmar, irritabilitet, ängslan, depression, minnesstörningar, förvirring, störd verklighetsuppfattning, myrkrypningar, darrningar, kramper, känselbortfall, smakförändringar, påverkan på kärl (t ex högt blodtryck, kärlinflammation), blodbildspåverkan (minskat antal blodplättar som kan ge små blödningar i hud och slemhinnor, sönderfall av röda blodkroppar, blodbrist, minskat antal vita blodkroppar), eksem, klåda, hudrodnad, håravfall, ljusöverkänslighetsreaktioner, påverkan på njurarna (t ex minskad eller upphörd urinproduktion och blod i urinen), leversvikt, hjärnhinneinflammation eller lunginflammation utan bakteriell orsak, stroke, tarmbesvär (t.ex. förstoppning, inflammation i tarmen med blödningar), försämring av Crohns sjukdom och ulcerös kolit, inflammation i tungan, munnen eller matstrupen, inflammation i bukspottskörteln.
Jag kan ju såklart inte låta bli att undra om någon ens läser bipacksedeln med alla dessa biverkningar? Man tar en tablett för att stoppa en inflammation som i sin tur kan skapa en inflammation på ett annat ställe... De flesta läkemedel fungerar på liknande sätt. Stoppa en obalans i kroppen genom att skapa en annan. Det är så lätt att lita blint på läkarna i sina vita rockar. Läkare vill hjälpa människor såklart, det är det ingen tvekan om, men de flesta läkare ser inte till helheten i kroppen. De kan och får inte heller ge råd om naturläkemedel, även om de besitter kunskapen, för då får de sparken.
Vem vill frivilligt stoppa i sig läkemedel som kan ge alla dessa biverkningar när det finns naturliga vägar att gå? Om man känner av en biverkning så är det inte bara så enkelt som att biverkningen kom och försvann. Biverkningen har på ett eller annat sätt lämnat ett spår efter sig. En obalans i kroppen som man ibland kan få fysiska känningar av upp till flera år efter själva medicineringen. Se det som en ett cykeldäck som har fått en liten tagg i sig. Du kan ta ut taggen men kvar är det väldigt lilla hålet. Hålet är så litet att det inte syns för ögat men det finns där och det släpper ut lite luft dagligen. Till slut står du där med punktering och kommer ingenstans. Du kanske lagar hålet och cyklar vidare men på något sätt så finns skadan ändå kvar där under lagningen. Ett hål som inte går att få bort. En reva, en defekt, en obalans.
Genom att man får en inflammation eller vad det nu kan vara som man har problem med försöker våra kroppar tala till oss. Signalera att något inte står rätt till. Om vi bromsar med medicin så trycker vi tillbaka kroppens signaler och kroppen kommer att ge dig flera andra tecken, antingen genom en inflammation på ett annat ställe, en kraftigare inflammation på samma ställe eller något annat som en gallsten. På ett eller annat sätt försöker kroppen göra dig uppmärksam på att något inte står rätt till. Det kan vara att du behöver ändra något i din kost. Kanske ta bort något som inte är bra för dig eller tillsätta något som du har brist på. Det kan vara stress som är den utlösande faktorn och då behöver den situationen ses över. En kropp i balans är frisk och mår bra.
PS. Som jag skrivit i tidigare inlägg så kan vissa sjukdomstillstånd vara livshotande och då är det inget tvivel om att inta läkemedel tillfälligt. Mediciner är inget man ska använda år ut och år in. Vi kan ta ett exempel på blodtryck. Det är många som får blodtrycksmedicin och äter det i kanske 15-30 år av sitt liv. Om man upptäcker att man har skyhögt blodtryck så kan man naturligtvis sänka det tillfälligt med mediciner, men det är inget man ska ta livet ut. Blodtrycket går att rätta till på flera olika sätt på naturlig väg. Det gäller bara att ha ett öppet sinne och söka kunskapen.
Vem vill frivilligt stoppa i sig läkemedel som kan ge alla dessa biverkningar när det finns naturliga vägar att gå? Om man känner av en biverkning så är det inte bara så enkelt som att biverkningen kom och försvann. Biverkningen har på ett eller annat sätt lämnat ett spår efter sig. En obalans i kroppen som man ibland kan få fysiska känningar av upp till flera år efter själva medicineringen. Se det som en ett cykeldäck som har fått en liten tagg i sig. Du kan ta ut taggen men kvar är det väldigt lilla hålet. Hålet är så litet att det inte syns för ögat men det finns där och det släpper ut lite luft dagligen. Till slut står du där med punktering och kommer ingenstans. Du kanske lagar hålet och cyklar vidare men på något sätt så finns skadan ändå kvar där under lagningen. Ett hål som inte går att få bort. En reva, en defekt, en obalans.
PS. Som jag skrivit i tidigare inlägg så kan vissa sjukdomstillstånd vara livshotande och då är det inget tvivel om att inta läkemedel tillfälligt. Mediciner är inget man ska använda år ut och år in. Vi kan ta ett exempel på blodtryck. Det är många som får blodtrycksmedicin och äter det i kanske 15-30 år av sitt liv. Om man upptäcker att man har skyhögt blodtryck så kan man naturligtvis sänka det tillfälligt med mediciner, men det är inget man ska ta livet ut. Blodtrycket går att rätta till på flera olika sätt på naturlig väg. Det gäller bara att ha ett öppet sinne och söka kunskapen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar